Förnekelsens bok

Årets sista bok blev Förnekelsens bok av Tsitsi Dangarembga, en självbiografisk bok som utspelar sig strax före Rhodesia blir självständigt och därmed byter namn till Zimbabwe. Huvudpersonen Tambudzai lärde vi känna i boken Rotlös och nu får vi följa henne som en av sex svarta elever på internatskolan Young Ladies College of the Sacred Heart. Hon går andra året och drömmer om att bli bäst i klassen och vinna utmärkelser. Det visar sig dock vara mycket svårt trots goda resultat, då hennes hudfärg gör allt svårare. Dangarembga beskriver skickligt hur det kan vara att befinna sig på samma plats som andra och därmed vara integrerad på pappret, men samtidigt vara totalt exkluderad. Det går inte att göra rätt och Tambudzai försöker verkligen. Ändå passar hon inte in och diskrimineringen drabbar henne på flera olika plan. Genom att få en plats på en fin skola har hon på ett sätt lyckats, men hon känner sig inte lycklig. Kraven på henne att lyckas är höga, inte minst för hennes farbror som stöttar henne mycket. Han ser henne som en dotter som kan och ska lyckas. Allt annat vore att slösa bort sin begåvning.

Det kräver sin läsare att ta till sig Förnekelsens bok. Dangarembgas språk är precist och inte sällan komplext. Händelserna hon skriver om beskrivs på ett nästan obehagligt konstaterande och sakligt sätt och jag känner ett stort behov av att googla vad som egentligen hände i Rhodesia/Zimbabwe. Klart är att problemen fortsatte långt efter självständigheten och att maktstrukturer som formades under kolonialtiden varit svåra att förändra. Det här är en intressant och läsvärd bok som passar perfekt att läsa när du har tid och kraft. Tambudsai blir vuxen under bokens gång och jag vill verkligen läsa den avslutande delen i trilogin som heter En kropp att sörja och utspelar sig på 1990-talet.

Om boken

Förnekelsens bok av Tsitsi Dangarembga, Bokförlaget Tranan, (2023), 318 sidor

Översättare: Andreas Vesterlund