Veckans kulturfråga v.3 2025

Höga förväntningar kan verkligen ställa till det och när jag inte gillar en bok, film eller tv-serie som ”alla” verkar älska, känner jag alltid att jag missat något. Nyss läste jag Intermezzo av Sally Rooney och blev gruvligt besviken. Just att läsa böcker av författare vars tidigare böcker varit bra och/eller böcker som många hyllat, medför alltid risken att bli just besviken. Rooneys bok passade in i båda dessa kategorier. Veckans kulturfråga handlar om kulturupplevelser som blivit besvikelser. Böcker du trott att du skulle älska, men knappt orkade läsa ut. Filmer med favoritskådisen som föll platt. Teaterföreställningar där du funderade på att gå i pausen.

Vilka kulturella besvikelser har du drabbats av?

Det som gör den här frågan lite svår är att jag sällan läser ut böcker jag inte tycker om. Inte heller ser jag färdigt dåliga tv-serier eller filmer och det är väl tur att jag sällan går på bio eller teater, för att tvingas sitta kvar under en dålig film eller föreställning är inte kul. Senaste teaterföreställningen som var en riktig besvikelse var Gatsby på Stadsteatern i Göteborg. En mycket märklig uppsättning där försöket att modernisera verkligen inte var lyckat. Hur modernt är egentligen 90-tals-rejv och hur kul är det att tvingas genomlida den hemska musiken? Jag såg framför mig en stilfull uppsättning, men fick något helt annat.

En tv-serie jag gärna vill tycka om och därför återvänder till ibland är The Crown, men varje gång ger jag upp efter några avsnitt då jag aldrig riktigt fastnar. Jag har hunnit till mitten av säsong 3 och någon gång ser jag kanske färdigt den, för trots att serien är något av en besvikelse är jag lite fascinerad av den brittiska kungafamiljen. Inte en totalflopp alltså, men långt ifrån så bra som ”alla” andra verkar tycka. Med familjen försökte vi oss på It’s always sunny in Philadelphia, en serie som har 18 säsonger och fantastiska recensioner på IMDb. Den började helt okej, men i tredje säsongen gav vi upp då absolut ingenting utvecklades. Utvecklats måste den rimligen ha gjort de följande 15 säsongerna, men jag kommer inte att undersöka saken närmare.

Riktigt dåliga böcker blir som sagt sällan utlästa, men det händer att jag kämpar mig igenom böcker för att försöka förstå hypen. Lena Anderssons böcker om Ester är sådana. Egenmäktigt förfarande var ändå okej, men Utan personligt ansvar var verkligen inte min grej. Sedan dess har jag inte läst något av Andersson och jag har svårt att tänka mig att jag kommer att prioritera Män och kvinnor, den tredje boken om Ester, som kommer i mars. Eller så gör jag det för att den blir en megasnackis och för att jag hoppas förstå storheten. Det återstår att se. En annan hypad bok Jag for ner till bror av Karin Smirnoff, hade jag inte ens ork att läsa ut. När favoriter inte levererar är det dock värst, som The Last Word, Elly Griffiths senaste bok i serien om Harbinder Kaur, som kanske inte var dålig men inte heller speciellt bra. Hennes nästa deckare De fastfrusna handlar om en polis som gör tidsresor för att lösa ett kallt fall och jag blir besviken redan innan den ens kommit ut.