Veckans kulturfråga v.5 2025

Under helgen med mina kulturtantsvänner pratade vi (självklart) en hel del om läsning. En sak som nämndes var vikten av att en bok marknadsförs på ett vettigt sätt och hur trötta vi var på strategin att jämföra en bok med en annan. Ett exempel är Therese Widenfjords fina bok Med bergens andetag, som jämförs med När kräftorna sjunger även om likheter knappt finns. Jo, båda böckerna handlar om utsatta personer i USA, men mer lika än så är de inte. För mig som verkligen inte tyckte om Delia Owens bok hade risken därför varit stor att jag helt missat Med bergens andetag. Dagens kulturfråga handlar om vilka formuleringar som lockar dig att läsa en bok och vilka som får dig att helt hoppa över den.

Vilka bokbeskrivningar lockar och avskräcker dig?

Böcker som beskrivs som episka romaner lockar sällan mig, då det brukar betyda att boken är för tjock och ordrik för min smak. Däremot kan jag tycka om att läsa böcker som ”följer flera generationer” men då måste jag ha gott om lästid. Det lite nyare begreppet popcorn-thriller som betyder att boken är spännande, inte sällan med oväntade vändningar, är något som börjar göra mig skeptiskt. Anledningen är att vändningarna inte sällan är väl krystade och då tycker jag att boken faller. Värst är om vändningen på något sätt kan kopplas till det övernaturliga. Allt behöver inte vara realistiskt för att jag ska gilla en bok, men att blanda in allt för skruvade saker i en i övrigt realistisk bok tycker jag sällan funkar. Inte heller brukar jag uppskatta böcker som beskrivs som ”mustiga skrönor”.

Däremot lockas jag av ”smarta samtidsromaner” eller eländiga beskrivningar om vänner som dör eller människor som är ensamma och olyckliga. Jag vet inte vad det säger om mig. Om boken handlar om kvinnor och utspelar sig på någon plats jag är nyfiken på brukar den plockas upp. Förra årets bästa bok för min del utspelade sig till exempel på Västbanken och en annan följde en grupp som levde utanför samhället.

Några saker kan funka eller falla pladask. Som beskrivningen ”en hjärtevärmande feelgoodroman” som kan betyda att jag älskar boken, eller blir vansinnig för att den är för sockersöt. Här har författaren och hens sätt att skriva stor betydelse. Feelgood måste innehålla en rejäl dos svärta för att den ska funka för mig. Även en så enkel beskrivning som ”rolig” kan betyda samma sak, liksom ”skruvad”.

Helt ärligt är det dock inte beskrivningar som får mig att läsa, utan tips från läsare jag litar på. Det är just när jag bläddrar igenom bokförlagens kataloger som beskrivningarna har betydelse, men omslag och författarnamn är kanske ännu viktigare. Även förlag faktiskt, då jag vet att vissa förlag ger ut böcker som jag brukar gilla, medan andra är betydligt mer ojämna.

5 reaktioner på ”Veckans kulturfråga v.5 2025”

Lämna en kommentar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig om hur din kommentarsdata bearbetas.

This website uses cookies. By continuing to use this site, you accept our use of cookies.