Som studentpresent fick äldste sonen en resa till London, där vi bestämde att hela familjen skulle åka, men att han fick bestämma det mesta. Det betydde att jag letade upp ett hotell med gångavstånd till British Museum där han var två dagar. Första dagen gick vi dit hela familjen och jag måste säga att jag imponerades. En dag fylldes enkelt och jag lärde mig faktiskt en del nytt. Bland annat hade jag dålig koll på att Egypten erövrades ett flertal gånger och att Garuda är en fågelgud, vilket gör att Garuda Indonesia är ett passande namn på ett flygbolag. Jag imponerades också av hur mycket som skapades för många tusen år sedan och insåg att mumierna var det flest ville se. Lite makabert helt klart, men jag förstår fascinationen. För länge sedan då jag undervisade i historia på högstadiet vet jag att historiebokens detaljer om hur mumier gjordes var något många läste med skräckblandad förtjusning.
Det är lite dubbelt att så mycket finns sparat på ett museum i London som kanske inte borde vara där. Samtidigt finns det kvar och vi kan lära oss om och av historien. Att gå runt i salen med kinesiska föremål och omges av människor vars språk visade en koppling till Kina var lite absurt. Att få uppleva British Museum var stort, men imperialismen skapar som så ofta en fadd smak i munnen. Att konsten och föremålen finns kvar är dock helt fantastiskt och att sonen fyllde två dagar är inte konstigt. Han var uppfylld och kunde både berätta om allt han redan kunde och lägga till ny kunskap.
När maken och äldste sonen var sin andra dag på British Museum åkte jag och yngste sonen på egna äventyr. Målet var Highgate Cemetary, på tal om makabra turistmål, men det är en plats jag länge velat besöka. Det var en lite grå dag, men tillsammans med alla grå gravstenar blev det väldigt effektfullt. Däremot hade jag gärna åkt tillbaka senare på våren då träd och blommor bidrar med grönska. Vi såg Karlö Marx nya och gamla grav, George Eliots grav, Douglas Adams pennfyllda dito och lite extra sorgligt var det att gå förbi Andrea Levys gravsten. På denJag letade ganska nyss upp en bok av henne jag haft i hyllan länge och tänkte att det var hög tid att den blev läst. På den västra sidan ligger Georgios Kyriacos Panayiotou begravd i en familjegrav som inte får fotograferas. Lunch i China Town och sedan ett besök på Waterstones hann vi med också innan det var dags att sammanstråla med resten av familjen.
Tredje dagen ägnade vi åt Natural History Museum där dinosaurieskeletten helt klart imponerade. Speciellt äldste sonen hade fortfarande god koll på alla namn, medan mina kunskaper återfanns mycket längre bak. När grabbarna O var som mest dinosaurietokiga kunde jag namnet på väldigt många, ska sägas, men det är sällan jag får användning för kunskaperna numera. Sista dagen kom regnet precis när vi befann oss vid Buckingham Palace och benen som fått gå rejält med steg under några dagar fick därför vila med en kopp te. Det var verligen riktigt trevligt att resa med stora barn och faktiskt var det här den första resan till en större stad som vi gjort tillsammans, förutom Stockholm för många år sedan. Riktigt roligt var det också att testa mat från olika delar av världen. Vi åt sydkoreanskt, kinesiskt, uiguriskt, malajsiskt, indiskt, grekiskt och självklart brittisk fish and chips. Det senare var kanske det minst goda.
Härligt, så mycket att se och uppleva i London,
jag gjorde mormors resa till London med två äldsta barnbarn, med Harry Potter, musikal, brittiska museet och annat.
Vad mysigt det låter! Yngste sonen är mer inne på musik, men nu var det den äldste som fick bestämma den här gången.
Vad mysigt! Jag och döttrarna åker dit några dagar på sportlovet nästa vecka. Jag ska också besöka British Museum medan de istället kommer att tillbringa en massa timmar med att utforska Churchill’s war rooms. Skönt att de nu är så stora att det går bra att dela upp sig utifrån intressen.
Det är absolut bra! Vi delade också upp oss lite, men mycket gjorde vi ihop. Sedan hinner man ju bara en bråkdel av allt som hade gått att göra, men så får det bli.