enligt O
Carl Larsson är utan tvekan en av de mest kända svenska konstnärerna någonsin, men på senare tid har även hans fru Karin Larsson fått sin rättmätiga uppmärksamhet för sin konst och sin inredning. I Jag: En roman om Karin Larsson av Ulrika Ewerman får vi träffa henne när hon som ung konstnär reser till konstnärskolonin Grez-sur-Loing utanför Paris. Dit reser en rad konstnärer från Sverige och de andra nordiska länderna och det är där Karin Bergöö träffar Carl Larsson. I Ewermans fiktiva värld finns också en dansk konstnär vid namn Henrik Henricksen, en konstnär som aldrig funnits men som har stor betydelse för handlingen. I bokens inledning träffar vi en yngre släkting till honom som i nutid hittar två målningar med samma motiv av två olika konstnärer. En av dem är Karin Larsson.
Ulrika Ewerman är noga med att påpeka att Jag: En roman om Karin Larsson ska läsas just som en roman. I den framstår Karin som en skickligare konstnär är Carl. Han är svårmodig, ifrågasätter sig själv och hamnar i perioder i djupa depressioner. Hon drömmer om att ägna sig åt konsten, men verkar rädd för framgång och ganska snart blir Carl viktigare än allt annat. Det handlar inte om att Ewerman väljer att porträttera henne som ett offer, men det blir tydligt att hon offrar vissa drömmar för att nå något annat. Kanske är det därför jag tycker mest om att läsa om Karin Bergöö innan hon träffar Carl Larsson.
Jag tycker om den här romanen och även om jag är lite skeptisk till hur Ewerman blandar fakta och fantasi, är det mycket som är intressant med hennes skildring av det kända konstnärsparet. Det var många år sedan jag var på Sundborn, familjen Larssons hem utanför Falun och jag skulle gärna åka dit igen. Jag är också sugen på att läsa mer om kanske framför allt Karin, men även om Carl Larsson.
Om boken
Jag: En roman om Karin Larsson av Ulrika Ewerman, Bookmark förlag, (2024), 270 sidor