Omläsning av Hur mår fröken Furukura?

För nästan exakt fem år sedan läste jag Hur mår fröken Furukura? av Sayaka Murata för första gången. Nu läste jag om den tillsammans med en elev och fick en annan, bredare läsupplevelse på köpet. Berättelsen om Keiko Furukura, en kvinna som lever ett inrutat liv, säger mycket både om individen och samhället. Keiko har en universitetsutbildning, men ändå arbetar hon kvar som timanställd på en närbutik. Människor runt henne förstår inte hennes brist på ambitioner och inte heller hur väldigt skicklig Keiko är på sitt jobb. Hon vet exakt vad kunderna vill ha, har koll på vilka erbjudanden som fungerar och hur man bäst placerar varorna för att maximera försäljningen. Något andra också har svårt att förstå är att hon verkligen inte längtar efter varken ett förhållande eller att bilda familj.

Kanske, eller mycket troligt, skulle Keiko få en diagnos om hon utreddes och det går att läsa Hur mår fröken Furukura? som en berättelse om en människa som verkligen mår bättre av rutiner och skyr förändringar. Det går också att läsa den som en kritik mot ett samhälle som inte värderar arbeten som har låg status, men är ytterst betydelsefulla eller för den delen en kritik mot kraven att passa in i normen. När Keiko försöker göra det förändras hennes liv till det sämre och budskapet blir att ett liv som man trivs med är bättre än ett liv som formats efter andras förväntningar. Om du inte läst Muratas bok ännu rekommenderar jag dig verkligen att göra det. Får du chansen att samtala om den med en ung person som lever mitt i kravsamhället tycker jag verkligen att du ska ta den. Kanske kan du köpa Hur mår fröken Furukura? till en ungdom i din närhet och starta en liten bokklubb.