En liten droppe blod

enligt O 28 april 2025 #Betyg 4, #Christoffer Carlsson, #Hallandssviten, #Läst 2025, #Utgivningsår 2025

Christoffer Carlsson är aktuell med En liten droppe blod, den fjärde boken i den så kallade Hallandssviten och bjuder som vanligt på en välskriven historia. Vi får träffa den namnlösa författaren som flyttat tillbaka till sina barndomstrakter och den här gången kommer döden obehagligt nära. Författaren får ett meddelande från en vän han inte träffat på länge. Johan Oskarsson, författare liksom vår huvudperson, hör av sig och vill prata. Innan han hinner göra det hittas han död på ett pensionat i Sönnerskog. Polisen Vidar Jörgensson är helt säker på att det är självmord och det finns verkligen mycket som pekar på det. Oskarsson var en ensam människa, deprimerad i perioder och verkade helt ärligt inte ha mycket att leva för.

Vår huvudperson är dock skeptisk till att Johan skulle ha tagit sitt liv. Han var mitt uppe i skrivandet av en bok och dessutom hade han just kontaktat sin vän med en önskan om att ses. Genom att ta del av det material som Johan samlat ihop försöker författaren förstå vad som kan ha hänt. Boken ska bli en biografi över den kända författaren Ingrid Klinga, vars debutroman En liten droppe blod blev en succé när den kom ut. Vi förflyttas till 50-talets Uppsala, där en grupp studenter lever livet. En av dem är Ingrid Klinga, en fattig flicka från Halland som fått chansen att utbilda sig. Hon drömmer om att skriva och i Uppsala börjar hennes författarbana.

Det finns många trådar i En liten droppe blod och kanske blir det ibland lite mycket. Jag är inte helt såld på den utveckling berättelsen om Klinga tar, men när Carlsson under bokens sista tredjedel knyter ihop tråd efter tråd imponerar han stort. När boken närmar sig sitt slut utbrister jag högt ”men hjälp vad snyggt” men försöker mig inte ens på att förklara för maken som sitter bredvid. Däremot uppmanar jag honom att börja läsa Hallandssviten, för trots att jag inte tycker att En liten droppe blod är Carlssons bästa bok, visar den ännu en gång vilken skicklig författare han är. Språket är fantastiskt, miljön som en egen karaktär och huvudkaraktärerna intressanta att följa. Kanske har vi nått slutet av Hallandssviten. Slutet låter oss ana att det är så. Oavsett är jag helt säker på att Christoffer Carlsson kommer att briljera vad han än tar sig för i framtiden.