enligt O

You be mother

Meg Mason slog igenom med romanen Sorrow and bliss som bland annat nominerades till Women’s Prize for Fiction. Eftersom jag tyckte mycket om den ville jag också läsa debutromanen You be mother från 2017. Berättelsen tar sin början på en flygplats där en ung kvinna på väg från London till Sydney möter en äldre kvinna

You be mother Läs mer »

Ett ärligt liv

En av sommarens hittills bästa, men också märkligaste böcker är Ett ärligt liv av Joakim Zander. Den marknadsförs som en spänningsroman och det är den till viss del, men också en äventyrsroman, en relationsroman och en universitetsroman. Aka-porr* med actiondrag, skulle kunna vara en passande beskrivning. Prologen utspelar sig egentligen efter bokens övriga händelser och

Ett ärligt liv Läs mer »

Small things like these

Claire Keegan är en irländsk författare som beskrivs som en ”författares författare”. Två av hennes böcker översattes till svenska förra året och när den senare av dem Small things like these nominerades till Bookerpriset, fick jag äntligen tummen ur att läsa. Det är en kort berättelse, faktiskt den kortaste roman som nominerats till Bookerpriset, så

Small things like these Läs mer »

Bookerprisets långa lista

Förra veckan publicerades The Booker dozen, Bookerprisets långa lista innehållande tretton titlar. Först nu har jag hunnit gå igenom den ordentligt. Listan innehåller både den yngsta och den äldsta nominerade författaren någonsin, liksom den kortaste romanen som nominerats genom tiderna. En röd tråd bland årets nominerade verkar utan tvekan vara udda berättelser där fantasi och

Bookerprisets långa lista Läs mer »

Kanske är det längtan

Det finns mycket som är fint med Malin Fjellborgs bok Kanske är det längtan. Beskrivningen av huvudpersonen Viola går rakt in i hjärtat. Hon har i det närmaste flytt sin hemstad och bosatt sig i Stockholm. Egentligen har hon ingen längtan just dit, men en stark längtan bort. Tanken är att livet i huvudstaden ska

Kanske är det längtan Läs mer »

Again, Rachel

Kring sekelskiftet (visst låter det härligt nostalgiskt) läste jag allt av Marian Keyes, men sedan tappade jag bort henne. Mest för att de böcker hon gav ut i höll måttet, men de senaste åren har hon kommit tillbaka med full kraft. Bäst var kanske På egen hand, trots att jag läste den på svenska. Keyes

Again, Rachel Läs mer »

This website uses cookies. By continuing to use this site, you accept our use of cookies. 

Rulla till toppen