Och med ett med ett skratt blev han fri, sprang han upp, fick han flickan fatt och han drog henne tätt mot sin mun för att kyssa sig munnen mätt, och hon klängde sig fast, och hon snyftade till och i gråt hon brast, och hon sökte hans blick, och en glimt av hans innersta […]
En farlig favoritdikt Läs mer »
Om Boktolvan är x2000 är mina andra läsutmaningar snarare gamla, långsamma ånglok och Lyrans resa kom jag aldrig vidare i. Ännu ska tilläggas, för det kan hända att jag hinner resa lite. Jag håller på att resa lite i förra resans spår och det funkar ju också. En utmaning som kommit igång lite, trots att
Har smakat lite på tre poeter Läs mer »
Jag skulle ha träffat Lina Ekdahl, eller i alla fall lyssnat till henne på en författarfrukost, men jag blev sjuk och missade hela kalaset. Med tanke på hur brutalt pinsam jag kan vara och också med tanke på att den jag skulle gått med är min mor som inte har några som helst verbala gränser,
En samling coola dikter Läs mer »
Om någon fått för sig att poesi skulle vara töntigt kan denne någon inte lyssnat till Oskar Hanska. Estradpoeten fick många av eleverna på skolan att sitta klistrade idag. Synd att inte ännu fler slöt upp, men stämningen var ändå riktigt bra. Lika roligt som att lyssna till Hanska själv var det att höra modiga
Poesi när det är som bäst Läs mer »
Babel födelsedagsfirade Tomas Tranströmer förra veckan. Jag firade lite för tidigt och glömde sedan hans födelsedag. Nu tar jag igen det med ett inlägg om honom och polaren Ko Un som en hyllning till dem båda. Hur ser man ut om man gillar Tranströmer? Är han en gubbe som skriver för gubbar? Är det så
En gång när jag hade en helt fantastisk klass (de har hänt många gånger, men just den här var exceptionell) testade några elever att skriva sonetter när vi hade lyriktema. Egentligen är sonetten en rätt häftig diktform. Så styrd, men så vacker. Tydligen är sonetter inne igen, enligt Snälla poesiskolan i alla fall. Jag tänker
En sonett på världsbokdagen kanske Läs mer »
Fredrik Lindströms bok Evolutionen och jag kommer inte överens har undertiteln Bekännelser. Jag läser, ofta med ett leende på läpparna. Ibland tar jag en paus och stirrar rakt ut i rymden. Någonting har fångat mig som kräver eftertanke. Inte sällan en riktigt häftig formulering. Jag tycker om hur Lindström använder språket. Han leker utan att
Bekännelser att njuta av Läs mer »
C-dur När han kom ner på gatan efter kärleksmötet virvlade snö i luften. Vintern hade kommit medan de låg hos varann. Natten lyste vit. Han gick fort av glädje. Hela staden sluttade. Förbipasserande leenden – alla log bakom uppfällda kragar. Det var fritt! Och alla frågetecken började sjunga om Guds tillvaro. Så tyckte han. En
Jag håller på att läsa Kristina Lugns Dikter 1972-2003. En tjock sak som jag tycker är värd en ett sammanfattande inlägg. Första samlingen om jag inte kom 1972 och den tar inte riktigt tag i mig. Den kallas ”en stilsäker debut” och visst har Lugn en genomtänkt och personlig stil, väl utvecklad för en debutbok.
Tanken var att jag skulle följa med på Lyrans årliga resa runt jorden, men jag var ovanligt trögstartad och har först nu kommit iväg till resans första stopp som var Östeuropa. För första gången har en poet fått vara värd på resan och inte vilken poet som helst, utan nobelpristagaren Wisława Szymborska. Hon är en
This website uses cookies. By continuing to use this site, you accept our use of cookies.
