Claire Keegan är en irländsk författare som beskrivs som en ”författares författare”. Två av hennes böcker översattes till svenska förra året och när den senare av dem Small things like these nominerades till Bookerpriset, fick jag äntligen tummen ur att läsa. Det är en kort berättelse, faktiskt den kortaste roman som nominerats till Bookerpriset, så […]
Small things like these Läs mer »
Det är smärtsamt att läsa Natten av Sara Gordan. Känslomässigt utmattande. Som mamma till tonåringar finns oron alltid närvarande, av olika skäl för olika barn. Att mamman i boken är orolig är verkligen inte konstigt. Hennes fjortonåriga dotter har diabetes och har försvunnit hemifrån. Utan insulin dör hon och hennes mamma ser bilder i sitt
Natten av Sara Gordan Läs mer »
Rotlös av Tsitsi Dangarembga gavs ut på engelska 1988 med titeln Nervous conditions och två år senare på svenska i översättning av Irja Carlsson. Nu ger Bokförlaget Tranan ut den igen och jag är glad att jag fick läsa den första boken om Tambudzai, flickan som fick en chans att utbilda sig. Hon är huvudperson
Rotlös av Tsitsi Dangarembga Läs mer »
Idag på franska nationaldagen passar det bra att skriva om den franske författaren Marc Levys senaste bok på svenska. Sakerna vi aldrig sa utspelar sig i New York där huvudpersonen Julia bor, men vi får också följa med till olika delar av Europa och till Kanada i en berättelse som inte liknar någon annan. När
Sakerna vi aldrig sa Läs mer »
Det var länge sedan jag läste något av Haruki Murakami, men nu fick jag tummen ur att läsa hans Den färglöse herr Tazaki som vi har ett gäng av i vårt skolbibliotek och jag därför vill läsa själv. Även om jag på ett sätt är lite besviken för att boken är så lik Norwegian wood
Den färglöse herr Tazaki Läs mer »
Det är något konstigt med min relation till Kerstin Ekmans böcker. Jag har fått för mig att det är svåra böcker som kräver en piggare hjärna än jag har och därför drar jag mig för att läsa något av henne. Detta trots att jag tycker väldigt mycket om alla böcker jag läst av henne och
Ella-Maria Nuttis debutbok Kaffe med mjölk har hyllats sedan den kom ut. Nu har jag äntligen kommit mig för att läsa och ja, jag tyckte om den. Berättelsen om mamman och dottern, de namnlösa som inte riktigt vet hur de ska närma sig varandra, är vacker och innerlig. Sättet att beskriva dem är på samma
Bea och Niklas har varit gifta länge och ses som ett stabilt par både av sig själva och andra. I alla fall ser Bea dem som ett sådant. Visserligen finns det saker hon irriterar sig på hos Niklas, men de har det ändå bra. Inte minst har det ett gott liv rent materiellt och det
Lydia har varit sambo med Douglas ett tag nu och han tycker verkligen att det är dags att gifta sig. Faktum är att han redan börjat planera bröllopet och har utvecklats till en groomzilla, kanske den ende jag hört talas om. Att Lydia inte alls är lika intresserad gör honom minst sagt irriterad och det
Året är 1959 och Ingrid lever ett enkelt liv som ensamstående mamma till sin son Tom. Den ganska mycket äldre maken Istvan, men rötter i Ungern, har dött och Ingrid är änka. För att försörja sig arbetar hon som lärarinna på en privat flickskola på Östermalm och har självaste Dagmar Lange som kollega. Trots att
1959: Ingrid och Georg – en kärlekshistoria Läs mer »
This website uses cookies. By continuing to use this site, you accept our use of cookies.
