Jag har just läst ut Himmel och helvete av Jón Kalman Stefánsson från Weylers förlag. En bok som definitivt vinner på att njutas långsamt. Trots att det är emot mina principer vek jag hundöra efter hundöra för att kunna återgå till de speciellt välformulerade passagerna. Språket är vackert, texten fylld av kommateringar men ytterst få […]
Jag sjunger långsamhetens lov Läs mer »
Sånt man bara säger är nog Helena von Zweigbergks bästa bok hittills. Jag skriver nog då jag även tyckte om Ur vulkanens mun, men jag tror ändå att den nya är snäppet bättre. Ärligare och naknare. Inte lika hysteriskt ångestfylld, men helt utan ångest är den knappast. Vi får möta Susanne, en storasyster och duktig
Det har blivit några böcker lästa av Katerina Janouch i höst och den senaste är Systerskap som ges ut av Piratförlaget idag. Systerskap är fortsättningen på Bedragen och huvudpersonen är även denna gång fyrabarnsmamman och barnmorskan Cecilia, som när boken börjar har separerat från sin man John. Huset ska säljas och de har barnen varannan vecka.Cecilia
Janouch med extra allt Läs mer »
Gargoylen av Andrew Davidson är en väldigt annorlunda kärlekshistoria som definitivt sträcker sig över tid och rum. Det är författarens debutbok och den har gjort succé i många länder. Efter en hemsk bilolycka ligger vår huvudperson sönderbränd på ett sjukhus. De ingående beskrivningarna av hans skador gör mig helt klart illamående. Smärtan och våndorna beskrivs
Om en kärlek som övervinner allt Läs mer »
Jag får verkligen ”Stockholm-i-fågelperspektiv-vibbar” när jag läser Högre än alla himlar av Louise Boije af Gennäs. Det finns ingen hejd på de lyriska beskrivningarna av miljön, men det blir lite Strindberg goes chic-lit och den kombinationen känns minst sagt märklig. Annars börjar det ganska bra med en hejdundrande nyårsfest för att möta ett nytt millennium.
Ett annorlunda fågelperspektiv Läs mer »
”John Grisman goes diskbänksrealism” , så beskriver Malin Persson Giolito de två böcker hon skrivit hittills och det är egentligen ingen dum beskrivning. Jag tyckte verkligen om Dubbla slag och har sett fram emot Bara ett barn hur länge som helst. Bäddat för besvikelse alltså, men så blev det inte alls. Istället är jag nu
Jag tycker om de flesta av Nick Hornbys böcker. Bäst är nog fortfarande High Fidelity som är perfekt för en listnörd som jag, men tätt därefter kommer A long way down. Nya boken Juliet, naked handlar liksom High Fidelity om en man som är sjukligt besatt av musik. Inte musik i allmänhet, utan bara musiken
Det hade varit lättare om Eugene Achike var allt igenom ond. Om han inte hade ägt en stor fabrik och blivit så rik att han kunde hjälpa många människor till ett bättre liv. Om han inte hade gett ut en tidning som kämpade för yttrandefrihet och demokrati. Om han inte hade prisats av Amnesty international.
Jag hade läst på dåligt innan jag satte igång med På andra sidan solen av Maria Ernestam. Först långt in i boken inser jag att Linnea i boken är samma person som Lea i Alltid hos dig. Rakel nämns också någon gång då Linnea menar att Viola, bokens huvudperson, är så lik henne. Men låt
Annas syster Kate är svårt sjuk. Det enda som kan rädda henne är en ny njure och den ende som kan donera en passande sådan är Anna själv. Hon kom nämligen till världen för att perfekt matcha sin äldre syster och för att med sitt navelsträngsblod göra henne frisk. Tyvärr räckte inte blodet från navelsträngen,
Om rätten till sin kropp Läs mer »
This website uses cookies. By continuing to use this site, you accept our use of cookies.
