Marika Carlsson berättar i den självbiografiska Såna som du ska inte va här om livet som adopterad och på många sätt annorlunda än genomsnitts-Svensson. Det handlar dels om hennes etiopiska ursprung, men också om att hon är pingstvän med allt vad det innebär i synen på andra människor och vad som är rätt och fel. En del […]
Såna som du ska inte va här Läs mer »
Malin Lindroth har passerat 50 och lever fortfarande själv, utan barn. Visst har hon varit kär, haft förhållanden och hoppats på ett liv i tvåsamhet, men varje gång har det tagit slut. Hon har inte valt det. Andra har gjort det för henne. Nu vill hon ta tillbaka ordet nucka och i boken Nuckan förklarar
Nuckan gör mig väldigt ledsen Läs mer »
I tisdags stack jag in huvudet i ett klassrum där en kollega just skulle starta upp kursen Svenska som andraspråk 1. Efter en annan kollega var sjuk fanns drygt 40 elever i rummet. Alla gamla elever till mig och de flesta från Afghanistan. Värmen som mötte mig i rummet är svår att beskriva. Dessa kämpande
Jag stannar till slutet Läs mer »
Det gör ont att läsa Jag har inte råd av Marcus Stenberg. Ont för att svärtan och hopplösheten finns på varje sida, men också för att jag bara sett en annan sida av Marcus och inser hur mycket han troligen ansträngt sig i de situationerna. Jag har inte råd handlar om ett år som går
Efter Almedalen och den överraskande passivitet som verkar ha genomsyrat polisens agerande gällande NMR är jag än mer bekymrad än tidigare. Fler och fler röster hörs som normaliserar en politik som gör skillnad på människor utifrån ursprung. Även förslag som försämrar jämställdheten mellan män och kvinnor, något vi kämpat hårt för att uppnå, läggs av
Att skönlitteraturen har en självklar plats i svenskundervisningen är givet, men förra året testade jag för första gången att genomföra ett läsprojekt som helt utgick från sakprosa. Då menar jag sakprosa i sin vidare form, motsvarigheten till non-fiction, dvs allt som kan anses vara sant och inte påhittat. Flera elever valde att läsa Therese Lindgrens
Jag brukar sällan tycka om barndomsskildringar, men Year of impossible goodbyes av Sook Nyul Choi är riktigt, riktigt bra. Det är en självbiografisk bok som handlar om tioåriga Sookan och hennes familj och utspelar sig 1945 i Pyongyang, då är ockuperat av japanerna. Det är kvinnorna, barnen och de gamla om är kvar och Sookan
En berättelse om ett för mig okänt Korea Läs mer »
Jag har absolut ingen relation till Alex & Sigge som duo, men har mer och mer börjar uppskatta Alex Schulman som författare och krönikör. Från att ha varit en gapig och irriterande idiot (pardon my French) har han blivit äldre, mognare och ofta väldigt ärlig. Uppfriskande ärlig. När höstbingot jag deltog i hade en ruta
Rum: en roadtrip genom psyket Läs mer »
Jag blev överraskad när det avslöjades att Frågor jag fått om förintelsen av Hédi Fried nominerats till Augustpriset i kategorin Årets svenska fackbok. Överraskad, men mest glad. Det finns så få kvar som upplevde nazisternas fruktansvärda handlingar och det är ytterst viktigt att deras röster får höras. Frieds bok är dessutom lättillgänglig och skulle kunna
Frågor jag fått om förintelsen Läs mer »
På Bokmässan lyssnade jag på när Navid Modiri berättade om sin bok Hej syster, där en okänd flyktingkvinnas öde vävs samman med hans eget. Hon har flytt till Sverige med sin man och sitt barn, Navid själv var barnet som blev inburet här för många år sedan. Då var hans familj bland de första utomeuropeiska
Hej syster — En personlig berättelse om flykt och mellanförskap Läs mer »
This website uses cookies. By continuing to use this site, you accept our use of cookies.
