Igår såg jag En vintersaga, ett av William Shakespeares mindre kända dramer, på Bio Roy. En pjäs där den kände författaren verkligen gick all in och bjöd på hur mycket drama som helst. Att låta en rollfigur uppstå från de döda och återfinnas i duschen är ingenting mot dramatiken i En vintersaga. Observera att inlägget […]
Shakespeare med extra allt Läs mer »
Efter en vabdag med ynklig son ska det bli extra trevligt att få gå på något så ovanligt som bioteater. På Bio Roy visas 18.30 ikväll en uppsättning av Shakespeares En vintersaga med Kenneth Branagh Theatre Company, som håller till på Garrick Theatre i London. I huvudrollerna ser vi fantastiska Judi Dench och teatersällskapets ledare
Kvällens kulturella innehåll Läs mer »
Jag fick lite dåligt samvete när Oskar Hanska inledde med att antyda (eller ja, han gjorde mer än så) att lärarna troligen hade presenterat föreställningen Gränslandet som ”nån teater eller så” för eleverna. Någon elev i publiken var till och med snäll nog att högt och tydligt upplysa om att i klass x hade det
Gränslandet – en tänkvärd show Läs mer »
Mina teatertreor har haft sina slutproduktioner den här veckan och vad roligt det har varit att få se dem. Speciellt de elever som annars inte tar plats, men växer på scen, men också de andra. De är så bra. Bäst var kanske Rasmus Lindbergs Den som lever får dö om tre personer vid livets slut
Vad kul det är med teater Läs mer »
Förra gången jag försökte se Whatever love means med teater Tamauer gick projektorn sönder och vi fick nya biljetter till dagens föreställning. Worth waiting for, skulle man kunna säga, because I’m worth it… Pjäsen är baserad på Liv Strömquists böcker Einsteins fru och Prins Charles känsla och säger sig bjuda på ”oromantiska betraktelser av kärlek”. Så
Den här gången höll lampan Läs mer »
Igår gästade skolan jag arbetar på av Riksteatern/Regionteater Väst med starka föreställningen No tears for Queers. Pjäsen bygger på en bok av Johan Hilton som nu ges ut igen och vi får följa tre män som utsatts för hatbrott och dött. Mördats. Tre män, tre städer, tre brutala mord. Mårten Andersson, Mattias Brunn, Peter Eriksson
Gripande och obehaglig pjäs Läs mer »
Idag gästar Riksteatern skolan med föreställningen No tears for queers och jag står och visar böcker. Halv tre ska jag själv se pjäsen. Återkommer med tankar om den därefter.
Förra veckan åkte vi med klassen till Backa Teater, som är Stadsteaterns ungdomsscen. Vi såg pjäsen Yvonne som är skriven av Witold Gombrowicz, en polsk dramatiker strax före andra världskriget. Pjäsen är bearbetad av Mattias Andersson, som också regisserat. Till detta har ”unga röster” från dagens Göteborg lagts. Ungdomar som berättar om utsatthet, mobbing och
Varför provocerar Yvonne? Läs mer »
Igår hade jag förmånen att få se Mia Skäringers återkomst till Göteborg med föreställningen Dyngkåt och hur helig som helst. Jag älskade boken, men visste inte riktigt vad jag skulle förvänta mig av Skäringer live, men redan då hon äntrar scenen i en minimal bikini inser jag att jag kommer att få skratta ordentligt. Det
This website uses cookies. By continuing to use this site, you accept our use of cookies.
