Det var trevligt att återse Thomas Lynley. Det var det verkligen. Trots att han i inledningen av Stråk av rött definitivt inte liknade sitt gamla jag. Efter Helens död gav han sig ut på en vandring genom Cornwall. Utan att duscha, sovandes utomhus och med ett minimalt intag av mat och dryck liknar han definitivt en uteliggare. Inte konstigt då att Daidre Trahair blir lite förskräckt då hon hittar honom vid sin stuga. Han har slagit sönder ett fönster för att hitta en telefon och berättar om den döde pojken han hittat, som är på väg att spolas bort av tidvattnet.
Den döde är Santo Kerne, en ung och populär kille vars familj håller på att starta Äventyrskompaniet på orten. Ett ställe där man ska kunna bo och samtidigt lära sig surfa eller kanske klättra. Klättrat är vad Santo har gjort, trots att han egentligen är en surfare. Hans klättring blev dock kort, då någon fifflat med hans utrustning och skurit av ett nylonrep.
Bea, kommissarien som ansvarar för fallet, är en trevlig ny bekantskap. Vi får också lära känna hennes före detta man Ray och deras son Pete. Hon är som en Havers light och när den riktiga Barbara Havers dyker upp iklädd sydväst och röda gympadojor är det hela verkligen igång. Jag tycker verkligen om Barbara Havers och i Stråk av rött är hon mer udda än någonsin. Både Lynley och Havers blir alltså inblandade i fallet, Lynley för att han inte riktigt kan låta bli och Havers för att Scotland Yard hjälper till i fallet.
Elizabeth George bjuder på en klassisk pusseldeckare då många i samhället verkar definitivt ha skäl att vilja se Santo död och begraven. Flera spår leder till helt andra historier som gör att vi färdas bakåt i tiden. Skönt dock att få historiska ledtrådar och skeenden presenterade utan kursiva kapitel. Vi får veta det vi behöver, när vi behöver det.
Lite långsamt är det helt klart, men det är trivsam läsning. George tecknar en by i sorg och människor som drivs av både makt, hämnd, kärlek och inte minst sex. Relationerna mellan dem är minst lika intressanta som själva mordgåtan. Jag tycker om att läsa om Lew och Cadan och deras komplicerade fader-son-relation, Tammy är en annan favorit och hennes tonårskris som definitivt är något utöver det vanliga. Hon bor hos sin farfar Selevan, som gör sitt bästa för att förstå henne. Han har dock inte alls samma förmåga att förstå sig på ungdomar som hans vän Jago Reeth. Sedan är det såklart Santos familj, som helt klart är en udda familj som är spännande att lära känna.
Frågan är om den som inte är bekant med Lynley och Havers har lika mycket att hämta, men får mig var det som sagt ett trevligt återseende som gav mersmak. Jag undrar vad som kommer att hända med vår käre Lynley i framtiden. This body of death finns ute nu och det låter som om han trots allt lockas tillbaka till Scotland Yard.
Håller fortfarande på att läsa boken, har kommit strax över halvvägs. Har just skrivit ett inlägg på min blog om känslan av att återigen plocka upp och läsa en Lynley/Havers historia. Stämmer nog som du säger att man ska känna karaktärerna för att ha full behållning av boken. Snart får jag också recensera den, känner på mig att jag kommer att ligga och läsa länge ikväll:)