Vips så blev det liv är titeln på Bob Hanssons nya bok som faktiskt är den första roman av honom som jag läst. Dikterna har jag dock smakat lite på, med varierande resultat. Vi får följa med på en virvlande färd som rör sig genom Indien, Syrien, Iran och Sverige. Tidsperspektiven är många och personerna likaså, ändå blir det aldrig svårt att hänga med i handlingen. De olika perspektiven är verkligen pusselbitar som till slut faller på plats. Vi får veta vem det är som pappan Bob iakttar då han sitter med fåren och lillan. Hon som genom en massa tillfälligheter blir hans. Två personer som kanske inte skulle ha funnits som ändå finner varandra.
Huvudspåret i historien är Bobs första resa till Indien, en resa som höll på att inte alls bli av. Han glömde nämligen att ansöka om visum och hans pass var dessutom både gammalt och slitet. Länge blev han fast på en kalopsstinkande flygplats i Rumänien, därefter får han tjata sig vidare från Indien till Nepal för att sedan kunna återvända in i landet som han längtat till. Och vilken resa det blir. Totalt osannolik. Vi får följa hur han försöker vinna en kvinnas hand genom att utföra alla möjliga tester som hennes bröder kommit på, hur han fängslas efter att ha visat snoppen offentligt och hur han slutligen finner någon sorts frid hos gurun BabaBaba. Det är faktiskt han som författaren dedicerar boken till. Finns han då? Eller är han bara en symbol för den röst vi behöver höra inom oss för att utvecklas.
Mycket i boken är hittepå, skriver Bob Hansson i ett av de avsnitt då han som berättare kliver ur boken för att tala till läsaren. Mycket, men inte allt. Överdrivet ibland, men likväl sant. Egentligen är det ointressant huruvida boken är sann eller inte, den har i alla fall en personlig ton som jag verkligen gillar.
Instoppat i huvudhistorien finns en hel del stickspår. Viktiga sådana då vi får följa både Bobs och hans kärleks liv utifrån deras äldre släktingar. Vi får veta hur de till slut blir de de är. Ett viktigt spår är också hur vår värld är på väg mot sin slutliga undergång. Sommaren 2010 sitter vår huvudperson bland fåren, med sin dotter bredvid sig och sin badande fru i blickfånget och läser en bok om jordens uppvärmning. Han konstaterar att det har gått alldeles för långt och att hans barn kanske inte kommer att kunna leva ett liv som
Vips så blev det liv är en hyllning till blågrönalgen, till livet, till den värld som kanske inte kommer att finnas så länge till om vi inte skärper oss. Vi kan inte leva som om varje dag vore den sista för då kommer den snart bokstavligen att vara det. Bob Hansson har skrivit en rolig, tänkvärd, sprudlande, deprimerande, rolig, sorglig, personlig och allmängiltig bok som jag definitivt tycker att du ska läsa.
Jag läste recensionen i DN. Där verkade som om de inte gillade boken specillt mycket.. ´Fast jag är ändå nyfiken på den. Gillar honom.
Jag tolkade det som om DN:s recensent gillade den ganska mycket, trots att det inte var den roman han förväntat sig. Luddig recension dock.
Känner inte till hans texter särdeles men tycker nog att han har gjort en ganska slät figur i babel. Kul att läsa dina tankar, det gör mig mer sugen på att läsa den än innan!
Jag gillar hans språk och den kluriga humor som genomsyrar boken. Även maken läste den, hans första bok på flera månader och han gillade den också. En perfekt bok att komma igång med efter ett läsuppehåll menade han, inte för att bokbloggare så ofta har läsuppehåll men en liten lässvacka ibland kanske.