I Bhandaris överfulla bokhylla hittade jag Jaktsäsong av Mats Strandberg, som enligt baksidan följt med som present i Hennes för ett antal år sedan. Sommaren 2007 kanske? Kul att få läsa denna bok då jag läst författarens två andra med glädje.
Året är 2005 och vi träffar Magnus och Melinda. Bästa vänner och definitivt inget par. Istället hänger Melinda med Magnus på alla bögklubbar han hänger på och finns där då han behöver tala ut om sina kärleksproblem. Själv delar Melinda väldigt lite med andra. Hon föredrar att ha kul och en kul kväll är en med sanslöst mycket alkohol och ungefär lika mycket bekräftelse. Det är kul och fartfullt, men snart märks det tydligt att varken Magnus eller Melinda trivs särskilt bra med sina liv, trots den glättiga ytan.
Jag har läst Mats Strandbergs böcker i helt fel ordning och kanske är det lite orättvist att läsa debutboken sist då den i skuggan av de andra blir lite enklare än den kanske uppfattats om det här var den första boken jag läst av honom. Debut är den på så sätt att Strandberg inte riktigt verkar våga lita på sina karaktärer. Han vilar inte i dem, utan låter dem rusa framåt i ett vansinnigt tempo. Detta ger en effekt i sig, men jag skulle vilja hinna lär känna alla personer som dyker upp lite mer. Andreas till exempel, teknikern som börjar arbeta hos Magnus och Melinda på den framgångsrika tv-sajt de driver. Han är superviktig i historien, men vi får veta väldigt lite om honom. Istället får vi genom honom lära känna Melinda bättre. Ett inte helt oävet grepp ska tilläggas.
Mats Strandberg dyker själv upp på Gaygalan och håller ett nervöst tacktal då han mottagit priset för årets bok. Ett av Magnus gamla slask ska det visa sig och han diskuteras på ett ganska magstarkt sätt. Magnus skulle annars kunna vara ett alterego till Strandberg. I alla fall utseendemässigt. Det är dessutom Magnus som beskrivs mest detaljerat och som görs mest levande. Jag tycker om honom, kanske för att han i all sin osäkerhet och självömkan är den som är mest mänsklig.
Den otrevlige författaren Sebastian är Magnus hemliga kärlek, i alla fall ett tag, men till slut blir till och med Magnus trött på att behandlas som skit. Sebastian är istället olyckligt kär i den kända (och gifta) skådespelaren Joshua. Melinda är kär i Andreas, men är inte han bög? Barndomskompisen Susanne är inte kär alls, mer än möjligen i sina barn. Mycket kärlek och mycket snurr alltså.
Som i tidigare böcker dyker gamla bekanta upp. Lilly som är med i Bekantas bekanta har nu några ¨år senare blivit tv-stjärna och är, liksom Sebastian, ute efter Joshua. Inte oväntat är det hans romans med henne, snarare än den med Sebastian, som hamnar på löpsedlarna,
Det är kul underhållningslitteratur, men faktiskt också en utvecklingsroman. Både Magnus och Melinda förändras mycket under historiens gång och lämnar det ytliga krogliv de levde inledningsvis. En läsvärd bok, inte lika bra som Halva liv men historien är bättre än i Bekantas bekanta. Hade Strandberg vågat brodera ut lite mer, skulle Jaktsäsong blivit ännu bättre. Det är dock ont om bra och underhållande svensk litteratur och Mats Strandberg klarar sig helt klart bra i genren. Nu blir det ungdomsböcker, men jag hoppas att det blir fler böcker för vuxna snart också. Kanske om ett gaypar mitt i småbarnshelvetet? Det hade behövt som balans till alla böcker om trötta och deprimerade småbarnsmorsor.
Det är något visst med de där hotellfynden. Böcker man kanske inte skulle läst annars men när man läst vad man har och blir reducerad till en hylla bestående av 10 kvarlämnade semesterböcker kan man göra upptäckter man annars kanske inte skulle gjort. Det behöver inte ens vara jättebra böcker alltid, bara att man hittat dem, där, då, kan göra dem till läsupplevelser.