Jag skulle kunna tänka mig att Tidsresenärens hustru av Audrey Niffenegger är en bok att älska eller hata då den är så väldigt annorlunda. Huvudpersonen Henry är nämligen tidsresenär och dyker upp lite här och där. Ibland träffar han sig själv i en annan ålder, men den han besöker oftast är Clare. De träffas första gången då Henry är 36 och Clare endast 6. Under de närmaste åren dyker Henry upp hos Clare i olika skepnader och hon har alltid en låda kläder redo. Den första officiella träffen, då de båda befinner sig i nutiden, sker när Clare är 20 och Henry 28.
De gifter sig och bröllopet föregås av väldigt absurda händelser då Henry försöker hitta någon medicin eller drog som kan få honom att stanna kvar i nuet. Inte sällan försvinner han i pressade situationer och lämnar bara en hög kläder kvar. Ett beteende, eller en åkomma om man så vill, som är väldigt frustrerande både för honom och Clare. Ärligt talat förstår jag inte hur hon står ut. Henry försvinner mitt i natten, under en arbetsdag, han kan liksom inte hejda det. Ibland är han borta i några minuter, men ibland i flera dagar. Inte sällan dyker han upp mörbultad då nakna män som helt plötsligt dyker upp inte alltid behandlas på bästa sätt.
Jag gillar Tidsresenärens hustru mycket tack vare Niffeneggers sätt att teckna personerna. Trots att Clare och Henry har ett minst sagt rörigt förhållande så fungerar det bra att läsa om. Ibland blir passagerna väl korta och då känns det lite snurrigt, men till större delen tycker jag att konceptet fungerar mycket bra.
Jag gillar också Niffeneggers språk och är glad att jag slutligen upptäckt henne. Bok nummer två väntar hemma och min boktolva är nu klar till en tredjedel. Jag tycker att du ska pröva Tidsresenärens hustru du också, jag lovar att du kommer att märka ganska snart om du tycker om den eller inte. Jag tyckte om den. Mycket.
Jag tror också att det är en älska eller hata-bok i och med att temat och upplägget är så annorlunda. Jag gillade den verkligen men min man var inte lika förtjust när jag tvingade honom att läsa (jag ska väl inte säga att han hatade den men han gillade den inte i alla fall). Jag var dock inte helt nöjd med slutet som jag tyckte var en aning smetigt… ”Själens osaliga längtan” tyckte jag ännu mer om än ”Tidsresenärens hustru”, ska bli spännande att se vad du tycker om den.
Har precis lånat om Tidresenärens hustru. Jag tänker ge den en andra chans. Har svårt att komma in i den. Kanske bör jag inte läsa böcker av samma författare efter varandra? ”Själens osaliga längtan” är däremot en kall men ack så varm bok som hittade snabbt till mitt hjärta.
Jag gillade verkligen den här boken. Har precis läst den och recenserat den. Jag hade två saker jag irriterade mig på i boken, men det är små spoilers för handlingen för de som inte läst boken än, så titta gärna in på min blogg, du som läst boken och kommentera gärna där vad du tycker om invändningarna jag har. Skulle vara intressant att höra! 🙂
Tidsresenärens hustru är en av de finaste kärlekshistorier jag någonsin har läst… Gillade även Själens osaliga längtan.
Nu blir jag lite nervös. ”Tidsresenären…” ligger i kö på min skall-läsa-lista, jag ser fram mot den, och jag vill ju naturligtvis att den skall vara bra. Det känns alltid lite läskigt att läsa en bok som folk är så mycket för eller mot.
Haha, jag har faktiskt inte läst den, mest för att folk jag litar på tyckte den var enerverande och dessutom lite squicky med tanke på hur gammal han var när de först träffades osv. Dock mycket rolig recension av en halvbekant till mig: http://sistermagpie.livejournal.com/179298.html
Jag tyckte den här boken var väldigt sällsam, bra på ett originellt och vackert vis. 🙂