Alex James

Blur: To the End

Jag skriver det här inlägget till tonerna av Blurs Live at Wembley Stadium. Just hemkommen från att ha sett filmen Blur: To The End och jag är faktiskt lite tagen. Vilken fin film det var om gamla vänner som hittar tillbaka till varandra och uppfyller en dröm tillsammans. Blur kom in i mitt liv 1993. […]

Blur: To the End Läs mer »

sudd[ighet]; suddiga konturer, otydlighet, något suddigt, konturlöst

1993 studerade jag i Brighton och tidigt på terminen kom ett för mig okänt band till campus på Sussex University, men jag var inte speciellt sugen på att åka ända dit på kvällen. Det var synd, för resten av året dansade jag ett oräkneligt antal gånger till There’s no other way och Sunday, sunday. Eller

sudd[ighet]; suddiga konturer, otydlighet, något suddigt, konturlöst Läs mer »

Det är mycket nu

Jag gjorde en spurt och läste ut två böcker i rask följd, Jag är inte rabiat. Jag äter pizza av Niklas Orrenius som kommer att kräva lite mer eftertanke innan mitt inlägg om den är redo för publicering och det mycket mer lättsmälta Den man älskar av Emily Giffin. Sultanbrudens skugga har fått vila i

Det är mycket nu Läs mer »

This website uses cookies. By continuing to use this site, you accept our use of cookies. 

Rulla till toppen