Stål av Silvia Avallone är en av de bästa böcker jag läst i år. Den är inte helt lättforcerad, men helt klart mycket läsvärd. Det är så mycket som händer under ytan och mellan raderna att det knappast går att skumläsa. Avallone tar oss med till Toscana, men inte till turiststråken, utan till kuststaden Piombino och […]
När två nästan är ett Läs mer »
The fault in our stars skulle kunna vara en riktigt svart eländesskildring, då bokens huvudpersoner alla lider av cancer. Ungdomar som är sjuka och väntar på döden är knappast muntra bekantskaper kan man tro. Och så fel man tror då. Det svarta finns med, men tar (nästan) aldrig över. Hazel har cancer. Hennes tumörer i
Spoiler alert: Dying sucks Läs mer »
Jag vet inte varför jag inte läste Artighetsreglerna av Amor Towles när den kom ut i höstas. Jag uppmärksammade den i höstkatalogen och lockades av att den jämfördes med The Great Gatsby, men sedan föll den i glömska. Förra veckan stod den där på biblioteket och bad om att få komma med hem. Självklart fick
Årets bästa hittills Läs mer »
Han var den enda vita killen i huset. Om man bortser från judarna som ägde spritbutikerna och klädaffärerna var han den enda vita killen i hela området. Resten av oss var dominikaner eller puertoricaner allihop. Några svarta jävlar av den vanliga sorten. Allesammas fattiga. Arga. Som undrade hur det skulle bli bättre fast vi
Ibland dyker en bok upp som jag inte läst om det inte varit för ett mail från ett bokförlag. Inte från förlaget såklart, men från en person där. Någon som sett att jag läser italienskt i maj och som frågar om jag vill läsa Själamakerskan av Michela Murgia. Jag är så glad att mailet kom och
Turen går till Sardinien Läs mer »
Så fick jag äntligen stifta bekantskap med dem igen, de fem utvalda som finns kvar i Engelsfors. I Eld, som är bok två i en planerad trilogi, spelar konstigt nog Elias huvudrollen. Detta trots att han dog redan i inledningen av Cirkeln. Det är nämligen hans föräldrar som startat Positiva Engelsfors, en organisation som står
Om faran i att tänka positivt Läs mer »
Och en månad går fortare nu än ett hjärtslag handlar om en författare. Författaren vill lämna staden hon bor i, den hemska franska staden som hon aldrig egentligen tyckt om. Jag undrar vilken det är. Tittar på kartan över landet med den hemska presidenten och funderar på om hon stannat kvar i samma del av landet.
Bodil som utomstående betraktare Läs mer »
I boken Allt jag säger är sant av Lisa Bjärbo får vi lära känna Alicia, som är 16 nästan 17 och går på gymnasiet. Hon har valt natur och egentligen går hon där för att hennes bästa kompis gör det. Alicia må vara en udda fågel, men än så länge har hon gjort allt som förväntas
Alicia med rätt att välja Läs mer »
No och jag av Delphine de Vigan är en bok som tog sig rakt in i mitt hjärta. En bok som förvisso handlar om ungdomar, men definitivt funkar för vuxna. Huvudpersonen Lou påminner om Paloma i Igelkottens elegans. Udda, hyperintelligent och lätt att älska trots sin bristande sociala kompetens. Lous familjesituation är långt ifrån idealisk.
Jag anar en ny favoritförfattare Läs mer »
Elfriede av Åsa Grennvall är en grafisk roman med nattsvart underton. Vi får träffa Elfriede Andersson som närmar sig 50. Hon är skild och träffar sina tonårsbarn endast en helg i veckan. Inte alls konstigt tycker hon, då de självklart inte tycker om henne och det förstår hon mycket väl. Elfriede tycker nämligen inte om
Nattsvart, tragisk och alldeles underbar Läs mer »
This website uses cookies. By continuing to use this site, you accept our use of cookies.
