I december 1998 reste jag och tre vänner till Kenya. Vi tillbringade största delen av vår månad på Svenska skolan i Nairobi, men besökte också Mombasa, Rift Valley och Masai Mara. I Nairobi gick vi förbi slumområdet Kibera, som sedan dess vuxit enormt, handlade på Yaya centre, trängdes på de lokala bussarna och upplevde hur […]
Turkanarapporten berör Läs mer »
Jag såg fram emot Lena Dunhams bok Not that kind of girl och började läsa den så snart jag burit in den från brevlådan. Ganska snart kände jag mig gammal och var helt säker på att det här inte var en bok för mig. Detta trots att jag verkligen gillar serien Girls och dess smarta
Jag är inte Lena Dunham Läs mer »
Nu har vi skrattat oss igenom två av böckerna i serien om herr Grums av Andy Stanton. Tyvärr har vi lyckats missa den första Du är en gräslig man herr Grums, men det gick alldeles utmärkt att börja med andra delen Herr Grums och kakmiljonären. I den får vi besöka Stora Pimplarby och träffa Polly,
Grabbarna O gillar herr Grums Läs mer »
Deckarakademin utsåg Anna Lihammers bok Medan mörkret faller, till årets bästa deckardebut och de är den definitivt värd. Det var länge sedan jag läste en så angelägen och välskriven deckare. Trots att den utspelar sig på 30-talet är den skrämmande aktuell. Mörkret som faller över Europa är samma som faller över oss nu. Högerextremism i
En av årets bästa deckare Läs mer »
En mörk och förvriden flod är Sharon Boltons fjärde bok om Lacey Flint, numera flodpolis. Hon bor på en husbåt på Themsen och börjar varje dag med en simtur, en farlig sådan, ty vår kära Lacey kan inte undvika fara. Under en sådan tur simmar hon på ett kvinnolik invirat i tyg. En historia om
Lacey Flint och floden Läs mer »
Jag tycker verkligen om Tana Franchs böcker, som pendlar mellan briljanta och fantastiska. Nu har jag läst hennes femte bok The Secret Place och tyvärr känner jag mig lite besviken. Huvudpersonen Stephen Moran gillar jag dock skarpt. Han var bifigur i Frenchs tredje bok Faithful Place och hans agerande då får betydelse för handlingen i
Tyvärr dippar det lite Läs mer »
Douglas och Connie har varit gifta i 25 år och deras son Albie ska börja på collage. De har en sista sommar tillsammans som familj och den ska de tillbringa på resande fot i Europa. Precis innan de ska åka släpper Connie bomben. Hon vill skiljas, eller hon tror i alla fall att hon vill
Ibland har jag funderat över det faktum att jag växte upp innan internet fanns, innan sociala medier existerade, innan mobilkamerorna, innan rykten kunde spridas och bilder delas i ett klick. Hur skönt det är att bilder från fester inte fanns, mer än möjligen i pappersform någonstans, om någon orkat ta med en kamera och sedan
Att växa upp i offentligheten Läs mer »
Britt-Marie lämnar sitt trygga liv som hemmafru, då maken är otogen. Hon söker jobb och det är inte lätt att få något, trots att hon gör allt för att skapa en relation med den unga kvinnan på Arbetsförmedlingen. Det är lite Britt-Maries signum att vara lite för intensiv, lite för på. Till slut får hon
Britt-Marie är inte Ove Läs mer »
När jag läste Annika Koldenius bok Vi var alltid beredda om att förlora ett barn, fick jag perspektiv på vardagens små problem, som lätt tar sig gigantiska proportioner.Jag kramade mina barn lite extra och tänkte att det är fantastiskt att de finns. För Annika Koldenius och hennes man har inte alla sina barn kvar längre.
Går det att vara beredd på det värsta? Läs mer »
This website uses cookies. By continuing to use this site, you accept our use of cookies.
