Läst 2017

Tjockdrottningen ger en cynisk bild av samtiden

Vi känner till de föregångare som Moa Herngren troligen haft som inspiration när hon skrev sin senaste roman Tjockdrottningen. Du är vad du äter, Biggest Loser och nu senast Biggest Loser VIP. Tidningarna fylls av artiklar om deltagarna och den symbios i vilken produktionsbolag och kvällstidningar tycks leva i gör mig ofta lätt illamående. I Tjockdrottningen

Tjockdrottningen ger en cynisk bild av samtiden Läs mer »

Den blå tråden

Det finns många anledningar till att skriva om en bok precis när man läst den. En är att minnet inte alltid är det bästa. När jag scrollade runt bland de inlägg jag publicerat på Instagram insåg jag att jag faktiskt inte bara påbörjade Den blå tråden av Anne Tyler i juli. Jag läste ut den

Den blå tråden Läs mer »

The Hate U give

Flera gånger i sommar har jag blivit medveten om den så kallade ”dolda rasism” eller ”vardagsrasism” som finns så att det räcker och blir över. Själv är jag inte utan fördomar, verkligen inte och jag gör säkert fel, men såväl sommarprat av Johannes Anyuru, Ann-Helén Laestadius, Negra Efendic och inte minst Linnea Claeson visar tydligt

The Hate U give Läs mer »

Den blomstertid nu kommer

I diskussioner om ungdomar och läsning brukar Den blomstertid nu kommer av Marie-Chantal Long dyka upp som ett bra exempel på en lättläst och bra bok. Till slut fick jag tummen ur att läsa den. Den blomstertid nu kommer är berättelsen om tre unga killar som på skolavslutningsdagen genomför ett rån. De krockar med bilen

Den blomstertid nu kommer Läs mer »

Saker ingen ser

I sin nya bok Saker ingen ser tar Anna Ahlund oss med till en gymnasieskola där esteteleverna är många. Någon naturare dras in i handlingen, som bror och förälskelse, men mest är det esteterna på Sibylla allmänestetiska läroverk som står i centrum i Saker ingen ser. Det passar mig utmärkt, då min vardag tillbringas på

Saker ingen ser Läs mer »

Stundens blomma

Ko Un är en favoritpoet, som ofta brukar nämnas i nobelprisspekulationer och definitivt är en av mina önskepristagare. De dikter jag läst av honom tidigare är långa, nästan som små berättelser och beskriver alla människor från Sydkorea. I Stundens blomma vill Ko Un bort från det episka och istället skriva korta dikter. Det är få

Stundens blomma Läs mer »

This website uses cookies. By continuing to use this site, you accept our use of cookies. 

Rulla till toppen