Läst 2022

Längtan över Ådala

När allt känns lite trögt och tungt är Längtan över Ådala den perfekta boken att sluka. Det här är den andra delen i Åsa Liabäcks serie om några av invånarna i koloniområdet vid Stångån i Linköping och det är fint att återse dem. Eftersom kolonin inte används på samma sätt under vinterhalvåret har det gått […]

Längtan över Ådala Läs mer »

I en annan klass

Det finns få journalister som skriver så bra om skolan som Emma Leijnse på Sydsvenskan. Nu har jag också läst boken I en annan klass: Ett reportage om skillnaderna i den svenska skolan och det är en bok som väldigt många borde läsa. Den ojämlika skola som Leijnse beskriver handlar inte om ett enstaka fall,

I en annan klass Läs mer »

Patriarkatet faller

Det är Internationella kvinnodagen idag och vad passar då bättre än att skriva om Partiarkatet faller av den norska feministen Marta Breen, illustrerad av Jenny Jordahl. En bok med undertiteln ”Sexismens historia och kvinnors motståndskamp” och just fokuset på sexism är viktigt. Att se tillbaka på stora män i historien är tyvärr ofta att se

Patriarkatet faller Läs mer »

Apples never fall

Jag gillar Liane Moriarty och senaste boken Apples never fall, som finns på svenska med titeln Äpplet faller inte, tillhör hennes bättre. Vi får lära känna familjen Delaney som består av föräldrarna Joy och Stan samt deras fyra vuxna barn. Tidsperspektivet är komplext och vi får följa dem i nutid när Joy är försvunnen, ett

Apples never fall Läs mer »

Är det barnen, baby?

Någonstans trodde jag att jag redan läst något av Kristofer Folkhammar, men insåg när jag studerade hans bibliografi att jag nog bara tänkt göra det. I alla fall sedan den uppmärksammade romanen Magisterlekarna från 2015. Är det barnen, baby? är hans femte skönlitterära verk och där står kärlek, vänskap och föräldraskap i centrum. Huvudpersonen har

Är det barnen, baby? Läs mer »

Så jävla operfekt

”Till min kropp Förlåt”, så lyder dedikationen i inledningen av Charlotte Cederlunds bok Så jävla operfekt. En bok om kroppar och hur vi har en tendens att alltid se dem som fula oavsett hur de ser ut. Huvudpersonen Emma gör allt för att dölja sin kropp. Hon känner sig ful och fet, något som inte

Så jävla operfekt Läs mer »

This website uses cookies. By continuing to use this site, you accept our use of cookies. 

Rulla till toppen