En av mina favoritgenrer är prosalyrik, dvs böcker som består av ett stort antal dikter som bildar en helhet. Nu har jag läst Shark girl av Kelly Bingham, som trots det fruktansvärda omslaget är en riktig höjdare. Det är den 21 juni, en härlig sommardag i Kalifornien, som för alltid ska stanna i 15-åriga Janes […]
Lyriken lever ett undangömt liv numera. Annat var det på Frödings och Ferlins tid, då jag inbillar mig att lyriken var folklig. Eller i alla fall folkligare. Och att vara folkligare än just nu är knappast svårt. Lustikulle skrev till sin lokala Bokia och klagade på att hyllan för lyrik tagits bort. Istället fanns dessa
Jag absolut älskade Sonya Sones böcker Vad mina vänner inte vet och Vad min flickvän inte vet som jag läst både på svenska och engelska i år. Så vackra och så välskrivna att jag var helt tagen. Som tredje bok valde jag en med en helt underbar titel nämligen One of those hideous books where
Skyhöga förväntningar kan stjälpa Läs mer »
Vad mina vänner inte vet av Sonya Sones är en helt fantastisk bok. Prosalyrik är verkligen ett bra sätt att närma sig poesins underbara värld utan att krångla till det eller skrämma bort ovana läsare. Språket är precist och vackert. Dikterna går att läsa var för sig, Jag har ett litet gråtproblem och Mammas
Konsten att vara sig själv Läs mer »
This website uses cookies. By continuing to use this site, you accept our use of cookies.
